Oskar bloggar: del 3 – USA!

Lexingtonauktionen pågår i fem dagar, 100 selekterade hästar på tisdagen, och sedan ca 170 resterande dagar. Det hålls i samband med Kentucky Futurity-meetinget som hålls på The Red Mile. De två attraktionerna var såklart resan huvumål. Jag vann Wången Cup 2013-2014 och fick därmed en USA-resa med Equi Tours. Förra året var det Hambletonian, vilket absolut var häftigt, men kanske inte föll mig i smaken till fullo. Jag ska verkligen återkomma, då de nu har bytt sida på upploppet, med helt nya moderna läktare, måste ses såklart! Men hästvärldens huvudstad, Lexington, föll mig onekligen i smaken! Åt vilket håll man än åkte så var det mil och åter mil med robusta dubbelstaket i trä med 4 rader med plankor. Standard i Lexington.

De böljande hagarna tror man är en del av sanningen till varför hästarna ser mer musklade och välutvecklade ut, i kombination med det proteinrika Bluegrass-gräset som gett namn åt området ”Bluegrass Area Development District”. Vi gjorde ett flertal studiebesök och besökte ett antal gravar, både travare och galoppörers. Amour Angus och Valley Victory är två av mina favoriter, dessutom Secretariat, galoppören som det till och med gjorts film om. Kentucky Horse Park var ett annat instiftande de hade gjort. Ett enormt område som är byggt som en hyllning till hästen som djur. Det är den enda hästparken i världen. Där finns hästmuseum, travbana, galoppbana, steeplechasebana, dressyrbanor, hoppbana med internationell standard. Man höll till och med Ryttar-VM där för 4 år sedan. Där anordnas tävlingar och uppvisningar året om och just när vi var där hölls det någon westerntävling för Paso Fino-hästen. Det var ett uppskattat besök och något som visar hur hästkärt det är här.  

The Red Mile. Det är överraskande hur enkelt allt kändes när man kom dit. Med tanke på hur krångligt det är med säkerheten för att ta sig in i landet så blev åtminstone jag förvånad när jag såg att banan låg väldigt öppet och man kunde stiga på utan konstigheter och gå ned på stallbacken för att hälsa på Father Patrick och Nuncio. Trivsamt och välkomnande, men en upprustning hade nog varit på sin plats. Häftigaste insatsen, eller egentligen, häftigaste intrycket, jag fick på The Red Mile var Mission Brief. När jag lyfte blicken från programmet och fick syn på henne första gången var min reaktion något i stil med ”VAD ÄR DET DÄR!?” Hon utstrålade sådan kraft och styrka att jag aldrig sett något liknande live. Lite senare gick hon också 1.08,7 som 2 årigt sto… Otroligt. 

För några år sedan sålde travbanan marken för det då närliggande auktionsområdet och där blev bostäder. Det användes bara någon enstaka gång om året och behövde renoveras. Istället hölls den på ett fantastiskt område några mil från travbanan. Det var byggt endast för auktion, med permanenta fina stall, hjälp-lastningsramper och mycket fina aukitonsfaciliteter. En yttre ring, där flera av de kommande hästarna skrittas för hand. De fyra som väntar på att komma in i ringen leds i en stor hall under tak, där man även kan stå för att buda. Sedan väntar ringen, välbyggd med bekväma stolar i en halvmåne kring ringen. Säkerheten var kanske i lägsta laget och en häst var på väg ned för den lilla kanten, men ingen olycka skedde såvitt jag vet. Min familj hade förberett för ett köp och jag hade fått äran att få stå för valet. Vi tittade gemensamt och fastnade samtliga för ett svart sto, direkt när hon ställdes upp tänkte jag ”Den här ska vi ha!”. Min syster hemma i Sverige hade sett filmen och älskade det hon sett hon också. 45.000 dollar fattigare var vi också när fredagen summerades, men en Lima Mermaid rikare! 1 årigt sto e. Andover Hall dök upp i stallet söndagen den 19 oktober. Vilken grej!  

Ett minne för livet var även besöken på galoppbanan Keeneland. Det började med att vi besökte en morgonträning. Efter att ha sett filmer som tidigare nämnda Secretariat så såg jag fram emot det. Jag hade aldrig tidigare sett galopphästar på det sättet. Det var häftigt. Riktigt häftigt. När grindarna öppnades dök det upp ett 80-tal ekipage från alla möjliga håll. Quarterhästar och fullblod. När de gick all-in över upploppet, den kraften, det var något utöver det vanliga. Jag måste prova! Ett par dagar senare var vi tillbaka, för att beskåda tävlingar. Det var galet. Tävlingarna började 13.00, vi började närma oss området ca 13.30 och tänkte att det bör vara lugnt i trafiken. Det var kö bland både bilar och människor. Det var som ett hav av bilar åt alla håll upp över kullarna och alla var uppklädda i det fina vädret trots snålblåsten. Över 30.000 var på plats och sittplatserna var slutsålda, trots att det inte var några stortävlingar denna dag. ”Man har inte besökt en galoppbana utan att ha spelat” sa Lernå. Det gick ett sus genom publiken när loppet startade och folket hejade på sina hästar redan från start. ”Come on three! Do it two! Yeah, come on!” De kunde följa sina hästar på stora skärmar på innerplan som visade det filmade loppet, animerade tydligare hästar samt rena nummer som var placerade precis som hästarna var i loppet, något att ta efter förslagsvis? Publiken nådde sin kulmen vid målgång, jag satte vinnaren till 13 ggr och det var rejält livat på publikplats.  

Vi bodde på Campbell House, och det är att föredra. De hade till och med en egen liten buss med plats för 9-10 personer. Den kunde man boka i stort sett när som helst, utan extra kostnad! Lite dricks så var de glada. När man varit iväg såhär ska man väl alltid komma med ett restaurangtips också? Porto Fino. Servering av toppklass och lammet var det godaste jag ätit. Jag rekommenderar alla travfantaster att åka till Kentucky. Kanske finns det till och med ett sug att köpa en jänkare med till Sverige? Det är oförglömligt och jag är så glad att jag, mycket tack vare Team Westholm, har fått verktygen som krävts för att jag ska kunna vinna en resa likt denna och fått uppleva den tripp jag hade till Frankrike. Det är i Team Westholm det händer! 

/Oskar J Andersson